Ramberg påstår alltså att vi velat angripa statsskicket genom att journalistiskt granska kungens vidlyftiga privatliv och drottningfaderns nazistiska bakgrund. Hur trovärdigt är det? Hon påstår också att de "bedagade skönheterna" Camilla Henemark och Helen Wellton samt de många anonyma kvinnor som vittnat om vår statschefs privatliv - och som var för sig bekräftat den bild Mille Markovic givit av kungens och hans kompisars livsstil - är åldrade, uttjänta och vissnade och därför inte trovärdiga. Ramberg avfärdar även dessa vittnesmål som "svepande, osakliga, intellektuellt torftiga och präglade av riktigt dålig smak". Hur skulle den argumentationen hålla i en domstol? Jag gissar att rättens ledamöter skulle skruva generat på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar