Att i det tysta och utan att ta politisk ställning rösta bort mångkulturen med fötter och plånbok är på sin höjd en smula fegt. Att göra detta och sedan, som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin i valrörelsen, hävda att man ”gillar olika” samtidigt som man låter de svenskar schavottera som moraliskt bankrutt som sitter fast i mångkultursfällan och med politisk kraft försöker befria sig från den, det är ett hyckleri som gör mig politiskt illamående.
Jan Helin medgav också utan omsvep i sitt svar på kritiken över att han själv lever i en sverigdemokratisk sörgårdsidyll i pittoreska Äppleviken att det faktiskt är naturligt att söka sig till lika – men uppenbarligen bara om man gör detta av ekonomisk kraft, inte av politisk. För en chefredaktör på en socialdemokratisk och vänsterorienterad tidning att försvara den sortens socialdarwinism och privilegiesamhälle ter sig en smula osolidariskt. Skulle inte alla med? Var det inte de svaga i samhället man ville värna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar